Joppa på helgen till och med, så mycket har jag just nu. Tänk om förutsättningarna vore annorlunda, tänk att själv kunna planera sin tid och dessutom bara hålla på med sånt som man tycker är roligt.

Det vill väl alla. Vad skulle det vara, som jag skulle hålla på med? Jag har liksom inga spännande idéer, åsikter eller tankar om någonting. Kommer aldrig med någe nytt. Tänker aldrig utanför boxen. Boxas konstant med hjärnspöken.

Jag skulle gärna vara lite olik de flesta andra, men jag är ju inte det. Till exempel, igår kollade jag på Skönhetsbubblan på svt, om allehanda ingrepp och synen på dem. Den branschen är inte oproblematisk, men jag blir irriterad när vackert folk med gener för åldrande med den dära värdigheten talar om för oss andra att det är naturligt och vackert med skavanker. Vilka skavanker? Dessutom, bevisat i forskning, får vackert folk fördelar i arbetsliv och annat för att de är just vackra. För att evolutionen har donat till det på det viset. Synd att evolutionen inte samtidigt passade på att dona till det så att de som fått mest att säga till om dessutom alltid har det klokaste att säga.

Jag är inte inbillningssjuk när det gäller mina skavanker, och jag vill inte se ut som tjugo igen, men jag är bombis på att vissa kan bli gladare och därmed bidra till en pyttelite bättre värld om de rättar till något de slösat sin energi på att störa sig på. Om det inte blir ett missbruk förstås. Anything som inte skadar en eller kränker andras rättigheter som gör en gladare goes. Om generna inte hinner mutera och gör oss lika kloka som ordspråken först förstås.  

Ja du ser, en så jävla beige åsikt. Jag blir så trött. Men så är jag ju tre äpplen hög och nära nog genomskinlig utan smink så jag vet ett och annat om ittajär hörrudu.  

Men kan jag inte bara få en spännande hjärna? Evolutionen kanske faktiskt hade tänkt till där. Och varför tråkar jag ut dig med slikt?

Sitter just nu i samtal med Tele2. Efter att ha knappat mig hit och dit i menyn och hittat en tjänst som verkade passa mitt ärende damp jag ner på plats 56 i kön. Jag har suttit en stund nu och halvengagerat läst bloggar och försökt lyssna på programmet Medierna P1 om det sexualiserade hatet på nätet samtidigt som jag lågmäld men frenetiskt rivit mig själv i hårbotten så att det är prickigt igen. Det är ju i och för sig bra för då slipper jag ju fixa mitt hår sen istället, det tar ju lite tid att få den rätta prickigheten. 

Nu säger en trevlig ung dam till mig att det är då så märkligt så, för mitt SIM-kort är då int spärrat. Men det säger den inspelade äldre damrösten att den är när jag försöker ringa från telefonen. Den yngre damen förstår då int hur det kan vara så hännä. Jag har startat om telefonen och gjort allt hon sagt men det är tydligen kommunikationen mellan de som sköter spärrningen när ordinarie kundtjänst är stängd och så ja den ordinarie kundtjänsten. Och det kan då ingen någon råd för, tydligen.

"Det kan ju vara så att när man spärrar ett kort utanför våra ordinarie öppettider så kan det ta till nästa morron, eller eftermiddag, innan vi får informationen från dem."
"Jaha?"
"Ja... så testa att ringa igen i eftermiddag innan vi stänger."
"Jaha?!"
"Ja... så att eee... pröva det. För jag kan inte se att ditt kort skulle vara spärrat just nu, så att eee.. Jag kan inte göra något.."
"Nähe?!"
"Nä."
"Men du. Ska jag ringa er innan stängning och hamna på plats 56 igen?"
"Eee... alltså... jag kan ju förstås göra så att jag skickar ett nytt kort idag, för det är ju inte heller beställt än. Så då får du ju det på måndag eller tisdag."
"Men herregud... Jag förstår, men ni MÅSTE väl ändå kunna ringa en kund när informationen kommit in, eftersom det är hos er det blivit strul med kommunikationen? Jag kan ju inte ringa om och ringa om och sitta i timslång kö varje gång för att kolla om informationen kommit till dig?!"
"Njae... alltså..."
"Nähe?!"
"Jo alltså. Vi gör så då."

Tack, men jag känner mig skeptisk på om jag kommer få någe samtal. Bara denna vecka höll vi senast på och krånglade med ett annat företag, när det blivit vajsing med fakturor. Och då handlade det om mycket pengar också. Skickade hit och dit och nummer som inte fungerar och folk som inte ringer tillbaka. 

Jo jag vet, det var ju jag själv som drullade igår men det var ju de som sa att jag skulle ringa idag och fixa detta lätt om jag skulle hitta telefonen. Om de inte hade sagt det hade jag kanske låtit bli att spärra det och åkt tillbaka till Coop först. 

Nu är det ju så att det här inte är hela världen. Men det irriterar mig när storföretag fiser kunderna i ansiktet och sedan, med undantag för lite välgörenhet här och där, inte bidrar efter förmåga till samhället och världen.